Septemberfredag

Fredagsafton. Studiematerial, böcker, anteckningsblock och de halvfärdiga uppgifterna i datorn pockar på uppmärksamhet. Själv står jag i köket med borste och kniv framför en sabla massa härliga kantareller medan Connie Francis ”Kiss ´N Twist” dansar in från vardagsrummet och smarriga recept vandrar förbi i tankarna. Ja, även solstrålarna letar sig in genom fönstren för att vara med. Finns det så mycket mer att tillägga? Det är fredagsafton. En varm famn, en vacker tavla och en kysst känsla.

Annons

Charlie

Kompassen inställd

Det är väl så här: Man kan ha en kompass som snurrar, snurrar, snurrar.  Sen får man den plötsligt i position. Vad händer? Den hastiga inbromsningen, likt en krock, sänder ut ett regn av ord, känslor, uttryck. Allt och alla som finns i närheten ”drabbas”. Håll bara era egna känslor levande, det där som kallas empati och ärlighet, så tar vi oss alltid vidare.

Livet är konst. Eller som Jack Kerouac uttryckte det (vilket tillika är namnet på en av hans diktsamlingar): Livet är min konst (Scattered Poems). Ett evigt skapande där man uttrycker sig själv – handlingar är självdefinierande –  och Gud evigt vidgas.

MoViNg FoRwArD

Så kom man igång i detta ”tillhåll” igen. Det är något jag unnar mig. Det finns en hel del att allt eftersom göra bland de tidigare blogginläggen då många av dem inte sen jag importerade bloggen hit, harmoniserar med den nya layouten. Fast det lär bli en kul resa bakåt medan man rör sig framåt.→ Nå,unna sig var det ja. Man ska ju unna sig något. Lite lustigt hur den frasen många gånger verkar vara ett sätt att dämpa ett lite dåligt samvete. För ofta – och kanske  mest när det blir alldeles för ofta – innebär ju att ”unna sig något” ”destruktiva” saker. Man måste få unna sig att röka, dricka, ta en kopp kaffe, man lever bara en gång, man måste få unna sig, lite gräddig sås och en stor jävla stek, ska det vara så jävla farligt, man lever ju bara en gång – man måste få unna sig något! Jag håller med. Absolut! Det är precis vad jag börjat göra. Jag unnar mig idag frisk luft och att kunna andas lätt. Jag unnar mig mina känslor. Istället för att ångra något eller föra någon annan bakom ljuset. Jag unnar mig mina tankar. Jag unnar mig att ha ett rent sinne. Inget som är grumlat av ”kvällen innan” och dess kemiska substanser. Jag unnar mig att ha smaklökar och kondition, ja all min hälsa från det mentala till det fysiska i topptrim, så jag kan njuta och uppleva varje sekund av den här tiden. Jag unnar mig att inte dämpa vare sig känslor eller uttryck. Just nu unnar jag mig svampen, bönorna, grönsakerna och vegobullarna jag fräser ihop i en panna. Jag vet att det är bra för mig. Så varför skulle jag inte unna mig det. Jag vet också att denna måltid inte krävt att någon annan medvetet skulle behöva dödas. Det är en dubbel fröjd. Jag behövde inte döda och ingen behövde dö – varför skulle jag inte unna mig det?  

”När jag började älska mig själv, förstod jag, att jag alltid och vid varje tillfälle befi nner mig på rätt plats vid rätt tidpunkt, och att allt som sker är riktigt – utifrån detta kunde jag vara lugn. Idag vet jag att detta kallas TILLIT. När jag började älska mig själv, kunde jag urskilja, att emotionell smärta och lidande endast är signaler till mig själv, att jag lever i konflikt med min egen sanning. Idag vet jag att detta kallas ATT VARA AUTENTISK. När jag började älska mig själv, slutade jag längta efter ett annorlunda liv, och jag kunde se, att allt runtomkring mig är en uppfordran att växa. Idag vet jag att detta kallas MOGNAD. När jag började älska mig själv, slutade jag beröva mig själv min fria tid och jag slutade med att planlägga storslagna projekt för framtiden. Idag gör jag endast sådant som ger mig fröjd och glädje, sådant som jag älskar att göra och som får mitt hjärta att sjunga och jag gör det på mitt eget sätt och i min egen takt. Idag vet jag att detta kallas ÄRLIGHET. När jag började älska mig själv, befriade jag mig från allt som inte är bra för min hälsa – mat, människor, ting, situationer. Allt som hela tiden drar mig ner och bort från mig själv. Till att börja med kallade jag det för sund egoism, men idag vet jag att det är KÄRLEK TILL MIG SJÄLV. När jag började älska mig själv, slutade jag med att alltid vilja ha rätt och ända sedan dess har jag mindre fel. Idag har jag upptäckt att detta kallas ÖDMJUKHET. När jag började älska mig själv, vägrade jag att fortsätta leva i det förgångna och att oroa mig inför framtiden. Nu lever jag endast i ögonblicket, där ALLT äger rum. Idag lever jag dag för dag och kallar det MEDVETENHET. När jag började älska mig själv, insåg jag, att mina tankar kan göra mig eländig och sjuk. Men när jag kopplade ihop det med mitt hjärta, blev mitt tänkande en värdefull kompanjon.Denna förbindelse kallar jag idag för HJÄRTATS VISDOM.Vi behöver inte längre frukta vare sig meningsskiljaktigheter, konflikter eller problem med oss själva eller andra. Till och med stjärnor stöter samman ibland, varvid nya världar uppstår.Idag vet jag att det är det som är LIVET.” – Charlie Chaplin

:)