Fröken Vår har flyttat in till herr Vinter. Mitt i hans tradigaste period. Där stod hon i vargtimman och klev sen in med väskan full av leenden, värme, spring i benen, kittlande glitter, livsglädje, lätta ord, klara ögon och förälskelse. Hennes ankomst märktes redan i gryningen och påverkade sannerligen alla här i huset. Plötsligt blev det en helt annan rörelse, som om alla svävade fram likt barnsliga toner i en lättsam och gudomligt vacker Mozartsymfoni. Svepta i sol och himmelsblått.
Till och med jag spratt till vid hennes klingande skratt där ovanifrån och hamnade flanerande längst ån där änderna, vinden och människorna samstämmigt tycktes säga: Det är lätt att leva en sådan här vänlig dag.
Det var synnerligen trevligt också, ska tilläggas. Apostlahästarnas ystra danssteg plaskade i vattenpölarna och själen förde.
Medan timmarna så leker mot aftonen möter jag henne och kysser tacksamt hennes nätta hand och säger ”Välkommen!”
”Jag är inte riktigt installerad än. Kanske måste jag… ”, svarar hon.
”Ah, jag vet”, skrattar jag, ”jag vet, men du har kommit med något väldigt väsentligt. Du har ingett hopp: Ljuset kommer, ljuset kommer!”
*
Vi skiljs i samförstånd, med en intim vetskap som vandrar genom blodomloppet och värmer ut i fingertopparna.
Jag skålar i rent iskallt vatten och jag tänker på snökyssta rosor och denna febriga klarhet. Hur en känsla målar världen…
Jord, eld, luft och vatten ska nämna hennes namn/Släpp fram kraften ur hjärtat/Nord, syd, öst och väst ska möta hennes ankomst/Släpp fram kraften ur hjärtat/Himlen ska uppenbaras som en fader/Släpp fram kraften ur hjärtat/Jorden ska avtäckas som en moder/ Släpp fram kraften ur hjärtat/
Ah, kunskapen, min kära
Sanningen, min trogna
Kärleken, min brud
Denna evighetens arena
Mäktig är sången och mäktig är den älskande
Släpp fram kraften ur hjärtat
Ack ja, herr Korvskalle aka Mannen utan hjärna råkade i trubbel vid middagsbordet. Annars har det, för att sammanfatta senaste tiden kort, mest varit friska utflykter och minnesvärda stunder tumlandes med hjärtat i det blå – en tid av tillbakadragenhet.
Nu är det dock dags för fötterna på jorden, mental skärpa och målmedvetenhet. En massa saker händer och väntar på att hända. Val ska göras och historia skapas. Tid för närvaro skulle man kunna sammanfatta det.
Det var en annan dag inte idag, ja, annandag jul var det närmare bestämt, som vi packade en ryggsäck med varm choklad och lite alla möjliga rester från julbordet och spatserade till skogs och uppför berget. Mätta och belåtna med julhelgen överlag kunde vi sen likt kungar blicka ut över nejden därifrån toppen. Fyra morska grabbar tumlandes i friheten med all tänkbar lekfullhet och fantasi att tillgå- det är väl vad som kallas att leva i nuet?
THOMAS KOSKELA 
